120 dagar kvar

2008. Det nya året firades och invigdes av börYe. Porya fick börja det nya året 06.00. I en toallet, hos en väldigt snäll vän.

Det är idag nedräkningen börjar, det är idag jag ska börja min långa resa med att bearbeta börYe och sakteligen få  honom ur mitt liv. Nyår var bra, ganska roligt faktiskt. Träffade mina vackra damer från gymnasiet, alltid roligt att träffa dom. Efteråt var det fest hos slook och därefter tog börYe över. Vad han gjorde, vilka han har ringt och vilka han har haft kontakt med vet jag inte om och jag vill inte det heller.


Toni hade ett väldigt rörande och vackert traditionsenligt tal, mycket bättre än förra året och oftast så lyckas han mumla ut årets alla händelser.

Det sägs att nyårsfirandet präglar resten av det kommande året, om det är sant så ligger jag ganska risigt till då börYe kontrollerade större delen av nyårsfirandet. Efter att ha kommit hem vid 7 tiden i morses så har jag haft kontroll och kunnat reflektera och tänka efter. Hur ska de här 120 dagarna gå till? Är det så smart att ha en 120 dagars offensiv`? Vad händer om jag inte lyckas och börYe får rätt´?

Det har tänkts en del idag och får vi fram modet och börja betee oss vänligt och på ett hyfsat sätt så skall vi lyckas. Ska vi våga charma den dam som har varit den enda damen som har fått oss att frysa? börYe och Porya är en väldigt social kombination, speciellt med lite alkohol inblandat. Charma är småsaker för oss, vi kan charma vem som helst. Men den här varelsen, av kvinnligt kön, får oss att frysa. Vi får inte ut de rätta orden och börjar oftast prata om vädret och hur förjävligt det är att snuspriset har höjts. Hon har inte så stor närvaro i vårat liv. Vi har träffat henne via en vän kanske 2-3 gånger och vi vet att hon är en jävligt svårfångad person. Om vi ska lyckas så kommer det behövas en genomtänkt 120 dagars charmoffensiv, samtidigt som vi skall lyckas vara oss själva på ett väldigt normalt sätt. Frågan vi ställer oss är om vi lyckas charma den här damen som är väldigt frånvarande i vårat liv men ändå jävligt närvarande i sinnet kommer vi att vara mätta då?
Gör vi det här enbart för utmaningens skull?

Det återstår att se.

                                       



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0