90 dagar kvar
Stadier. Det finns alla möjliga stadier.
Det trevligaste stadiet är när man intalar sig själv att en person inte är bra för en, jävlar vad sjuka saker man inbillar sig.
Folk går igenom stadier på sina egna sätt. Det finns stadie #1. Fjärilar i magen, framtiden är den här person, finns inget annat.
Stadie #2. Att komma över det hela. Man inbillar sig saker och sysselsätter sig med de sjukaste aktiviteterna man kan komma på. Allt för att slippa tänkandet.
Stadie#3. Att tänka på sin första kärlek, sin största kärlek och hur man kom över henne. Sedan är det bara ut och träffa nytt folk. Att vara social och tillmötesgående. Hur fan går det till?
Vissa stannar i stadie #1. De kallas för stalkers.
Andra stannar i stadie#2. De kallas för jobbiga jävla människor som bara tjötar om sitt ex och inte vet vad fan dom håller på med.
Jag är fast i stadie#3. Jag har fortfarande inte kommit över min första och största kärlek. Jag behandlade henne som skit och hon fanns där ändå och jag kommer förmodligen aldrig mer få lägga händerna på en så vacker dam. Det var så många år sen men jag kommer ihåg allt. Även ifall jag inte vill komma ihåg de pinsamma sakerna som jag lyckades med, t.ex att göra slut med dig på nyår. Jag försöker vara social och tillmötesgående men ibland så tröttnar man på att lyssna på folk.
Folk som bara pratar om sina problem och sina liv. Så fort jag öppnar munnen och vill säga något så ska dom "bara" ut och ta en cigg eller dra iväg och beställa något från baren eller vad sägs om det där falska leendet eller skrattet som betyder "Jag skiter i vad du har att säga".
Visst. Vi män har ett speciellt ego, ett stenhårt ego men ibland kan vi faktiskt erkänna att hon var faktiskt det vackraste vi någonsin har träffat och att vi klantade oss ordentligt.
/börYe
Det trevligaste stadiet är när man intalar sig själv att en person inte är bra för en, jävlar vad sjuka saker man inbillar sig.
Folk går igenom stadier på sina egna sätt. Det finns stadie #1. Fjärilar i magen, framtiden är den här person, finns inget annat.
Stadie #2. Att komma över det hela. Man inbillar sig saker och sysselsätter sig med de sjukaste aktiviteterna man kan komma på. Allt för att slippa tänkandet.
Stadie#3. Att tänka på sin första kärlek, sin största kärlek och hur man kom över henne. Sedan är det bara ut och träffa nytt folk. Att vara social och tillmötesgående. Hur fan går det till?
Vissa stannar i stadie #1. De kallas för stalkers.
Andra stannar i stadie#2. De kallas för jobbiga jävla människor som bara tjötar om sitt ex och inte vet vad fan dom håller på med.
Jag är fast i stadie#3. Jag har fortfarande inte kommit över min första och största kärlek. Jag behandlade henne som skit och hon fanns där ändå och jag kommer förmodligen aldrig mer få lägga händerna på en så vacker dam. Det var så många år sen men jag kommer ihåg allt. Även ifall jag inte vill komma ihåg de pinsamma sakerna som jag lyckades med, t.ex att göra slut med dig på nyår. Jag försöker vara social och tillmötesgående men ibland så tröttnar man på att lyssna på folk.
Folk som bara pratar om sina problem och sina liv. Så fort jag öppnar munnen och vill säga något så ska dom "bara" ut och ta en cigg eller dra iväg och beställa något från baren eller vad sägs om det där falska leendet eller skrattet som betyder "Jag skiter i vad du har att säga".
Visst. Vi män har ett speciellt ego, ett stenhårt ego men ibland kan vi faktiskt erkänna att hon var faktiskt det vackraste vi någonsin har träffat och att vi klantade oss ordentligt.
/börYe
Kommentarer
Trackback
