Dunno

Känns ganska tufft att inte höra från.. Blev ganska van vid att höra din röst en gång om dagen iaf. Jag trodde att det var ömsesidigt att liksom se framemot en sådan sak men det var mer jag som överdrev det hela, som vanligt.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag kommer aldrig bli den du vill att jag ska vara för dig, det klarar jag inte.

Ganska skit och vara ensam i stort sett hela dagarna, det leder till att jag tänker hela tiden.. på allt... på vad jag har sagt.

Känner mig förlamad, som en gammal svinrik gubbe som har träffat en skithet 20 åring men han kan inte få upp den, inte ens med viagra.

Det är mitt fel att det alltid blir så för jag ska alltid vara så jävla trevlig och snäll....men om jag inte hade varit det, hade du ens umgåtts med mig?: NEJ:D

Gyllene munkår, here i come.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0