Det har gått snart 7 år..och du släpper inte mig.
I snart 7 år har du jagat mig. I 7 år har du jagat mig i din frånvaro.
Du var det vackraste en finnig, tyken och 2pac-diggande fjortis kunde få. Du stod ut med mig och var där för mig varje gång jag föll och tabbade mig. Du väntade på mig i månader när jag bestämde mig för att åka bort... du ljög aldrig för mig och ditt leende fick mig att smälta. Det jag gjorde mot dig kan nog aldrig förlåtas, jag kan inte förlåta det men du har nog gjort det vid det här laget.
Du jagar mig som ett spöke, det känns som att du tittar på mig varje gång jag träffar en tjej.. du tittar och vill att jag ska behandla henne bättre än vad jag behandlade dig. Varje gång jag träffar en tjej vill jag behandla henne bättre än vad jag behandlade dig.. jag vill få henne att le.. jag vill få henne veta hur vacker hon är..att hon ska känna sig trygg.
Att sätta sig stenknack på en bänk i sunnybeach efter flera år av din frånvaro för att sedan vända mig åt höger för att fråga om tändare.. och där är du. Du och ditt leende. Det jagar mig än.
Det jag försöker ge till tjejer som jag träffar, det jag aldrig gav dig biter inte på folk. Det känns krystat för att jag känner att jag måste prestera för att bevisa för att förlåta mig själv. Det här är väl mitt sätt att ta farväl av dig. Att säga att jag ska vara mig själv från och med nu.. inte försöka prestera. Du kommer alltid att vara min första kärlek men det är dags för mig att sluta jämföra dig med de jag träffar. Att sluta falla för såna som påminner om dig för jag inser att de är i en helt annan liga och att jag egentligen var jävligt lyckligt lottad och tog dig för givet...
Det är för många saker som händer i mitt liv just nu.. min framtid..mitt liv. Ibland vill man inte vakna upp ensam.. att sitta och lyssna på polarna när dom pratar om hur deras förhållanden är och hur kasst det ibland kan gå men att de fortfarande står ut med det för att det är värt det när de vaknar upp bredvid någon man bryr sig om.. någon som bryr sig om en.. Det vill jag också ha.. det vill väl vi alla ha?
Du var det vackraste en finnig, tyken och 2pac-diggande fjortis kunde få. Du stod ut med mig och var där för mig varje gång jag föll och tabbade mig. Du väntade på mig i månader när jag bestämde mig för att åka bort... du ljög aldrig för mig och ditt leende fick mig att smälta. Det jag gjorde mot dig kan nog aldrig förlåtas, jag kan inte förlåta det men du har nog gjort det vid det här laget.
Du jagar mig som ett spöke, det känns som att du tittar på mig varje gång jag träffar en tjej.. du tittar och vill att jag ska behandla henne bättre än vad jag behandlade dig. Varje gång jag träffar en tjej vill jag behandla henne bättre än vad jag behandlade dig.. jag vill få henne att le.. jag vill få henne veta hur vacker hon är..att hon ska känna sig trygg.
Att sätta sig stenknack på en bänk i sunnybeach efter flera år av din frånvaro för att sedan vända mig åt höger för att fråga om tändare.. och där är du. Du och ditt leende. Det jagar mig än.
Det jag försöker ge till tjejer som jag träffar, det jag aldrig gav dig biter inte på folk. Det känns krystat för att jag känner att jag måste prestera för att bevisa för att förlåta mig själv. Det här är väl mitt sätt att ta farväl av dig. Att säga att jag ska vara mig själv från och med nu.. inte försöka prestera. Du kommer alltid att vara min första kärlek men det är dags för mig att sluta jämföra dig med de jag träffar. Att sluta falla för såna som påminner om dig för jag inser att de är i en helt annan liga och att jag egentligen var jävligt lyckligt lottad och tog dig för givet...
Det är för många saker som händer i mitt liv just nu.. min framtid..mitt liv. Ibland vill man inte vakna upp ensam.. att sitta och lyssna på polarna när dom pratar om hur deras förhållanden är och hur kasst det ibland kan gå men att de fortfarande står ut med det för att det är värt det när de vaknar upp bredvid någon man bryr sig om.. någon som bryr sig om en.. Det vill jag också ha.. det vill väl vi alla ha?
Kommentarer
Trackback
